Malin

Hela gänget (fotbollslaget) samlades på centralen och så tog vi tåget mot Skåne (Agnes hemland) När vi kom fram så ösregnade det och det kändes som en rätt dålig början så alla började klaga på Agnes bara för att ha nån att klaga på, men jag stog på Agnes sida hela tiden för att jag vet juh faktist hur det känns att bli mobbad för sitt ursprungliga land! Vi blev indelade två och två av Dag och Anders och jag fick bo med Zahra. Sen var det äta och sen ut och träna i SPÖREGNET!! Det var skitkul och spela i regnet, bollarna kom långt och rakt!

På kvällen när jag och zahra skulle sova så spillde konstigt nog zahra ut sin choklad dryck jag hade gjort åt henne på eluttagen så vi bestämmer oss för att dra ut sladdarna som satt i, båda var jätterädda för att få en stöt men tllsammans drog vi ut första sladden och då blinkade digitalklockan i rött ljus och vi trodde att det var en blixt så båda flyger fort upp. (Skrattade) Sen var det andra sladden då började lamporna blinka som bara den och båda trodde att det var ljuset vi såg! Shiat vad vi båda skrek! :D

Morgonen därpå vaknade vi alla i legendariska f-93 med ett solsken och vi åt massor av den goda frukosten som fort tog slut!  Sen hade vi träning och det var så härligt för alla i laget sprang runt med antingen sport-BH eller uppvikt linne! Sommaren är verkligen här nu! Sedan var det match som inte gick så jättebra.
 

Samma väder dagen efter och därför träning med uppvikta linnen och sedan en match till.  Matchen gick bra men sen kommer vi till att när jag hade bollen så skulle jag stanna den för att det inte skulle bli inkast till det andra laget så när min fot är på bollen så knäcktes det till i knät och jag föll ihop pladask på gräset! Ibörjan skratta jag men sedan skrek jag och slog huvet i gräset för att det gjorde så ont i knät. Dom kom fram till mig och lindade jättehårt om mitt ben och släppte efter 5 min. Det gjorde så grymt ont!!! Ambulansen kom inte förän 40 min efter att vi ringt dom men sen kom dom och vi åkte så snabbt som möjligt till sjukhuset. Påvägen fick jag sprutor och morfine och jag kände genast hur varm jag blev i kroppen och det började typ skaka som fan! Kände även att jag blev GRYMT kissnödig x) När jag kom fram till akuten var det en doktor som kollade till mig och han ville inte röntka det för att det skulle ta alldeles för lång tid. När han sa att jag skulle få gips så blev jag genast rädd!! Jag skulle juh liksom till Turkiet om 20 dagar! Istället fick jag en slags ställning som höll knät på rätt plats men jag får inte ta av det eller någonting! Sen åkte vi tillbaka till Spången igen och när vi väl skulle gå och lägga oss kunde jag absolut itne sova, det värkte som fan så jag satta mig i en fotölj och kollade på zahra och sov därefter kanske 3 tim.

Sista dagen var det jättefint väder igen och jag fick kolla på när dom andra tränade vilket inte var så kul men jag schtekte i solen istället! Hemresan gick jättebra!